måndag 1 februari 2010

Pa plats i Tabora

Nu ar vi alltsa i Tabora! Pa lordagen gick vi upp fyra (kl tva svensk tid) pa morgonen. Bussen fran Arusha borjade inte aka forran halv sju ungefar. Herregud vilken bussresa! Har aldrig varit med om nagot liknande. Om man sager sahar, efter en bussresa som den dar klarar man nog vilken resa som helst. Varje bussrad hade fem platser, och bussen var lika bred (om inte smalare) an vanliga bussar. Man satt som packade sillar helt enkelt! Jag satt i mitten, alltsa varken vid fonstret eller mittgangen vilket var valdigt jobbigt! Man svettades som sjutton! I hela 15 timmar satt vi sa! Som tur va kunde jag sova en del, annars hade det varit mindre roligt. Vagen var inte heller den basta.. Storre delen av tiden var det inte asfalt och superguppigt! Ja, jag sager da det. Men vi kom ju fram i alla fall!

Hotellet har i Tabora ar inte alls lika fint som det i Arusha. Hotellet i Arusha var nu nar man tanker efter otroligt fint for att vara i Tanzania. Sa det blev lite som en chock for alla nar vi kom till hotellet: odlor i taken, jattesma rum, mindre frascha toaletter (bara ett hal i golvet som toa och allt vatten far man ta fran en hink!) Att alla var trotta efter dagens busstur och for lite vatten gjorde inte saken battre. Manga var mer eller mindre deppiga. Jag kande mig dock helt okej, lite trott bara. Det blev en ganska sen kvall, klockan var narmare halv ett nar jag gick och lade mig.

Oj, det har hant sa mycket har i Tabora sa jag vet inte om jag hinner skriva allt (jag har bara 17 minuter pa mig).

Igar (sondag) var vi pa gudstjanst (igen). Denna gudstjanst var mycket storre jamfort med den i Arusha. Folk dansade och sjong. Men en sak var helt galen! Pastorn (eller vad han nu var) skrek (verkligen skrek) saker om Gud samtidigt som folk var helt i extas. En man foll tom med ihop och man fick bara ut honom. En kvinna foll ocksa ihop, Birgitta (som ar var klippa har i Tanzania, hon bor ju har och ordnar valdigt mycket at oss) sa att hon kanske hade onda andar i sig och att det var darfor hon betedde sig sa. Ja, crazy var det. Pa kvallen akte vi till Birgittas hus dar Mama Shani (rektor pa skolan som vi ska besoka hela den har veckan) och hennes man halsade pa. Ah, Birgitta hade tva hundar och gud vad jag har saknat att gosa med hundar! Jag saknar alla vovvisar dar hemma, krama dom at mig! :) Det var i alla fall en trevlig kvall!

Idag har vi besokt en skola har i Tabora och vi har fatt vara "vanner". Vi spenderade i stort sett hela tiden i skolan tillsammans med vara vanner som visade oss skolan. Min kompis heter Eva och hon ar snall! Jag forsokte lara henne lite svenska och hon var verkligen ivrig att lara sig lite ord! Jag visade mitt fotoalbum ocksa och hon tyckte att ni sag bra ut. Speciellt papekade hon att mamma och Andrea sag mycket bra ut. Hon tyckte att du hade ett valdigt fint leende Andrea :) Sa det var trevligt.. I slutet var det dock lite svart att veta vad man skulle prata om med sin kompis, man hade ju redan pratat non stop en hel del! Eva sjong for mig ocksa! :)

Oj, nu har jag bara 10 minuter kvar och det kanns som att jag har sa mycket mer att saga. Idag har det i alla fall varit en valdigt intensiv dag! I stort sett hela den har veckan ska vi vara pa den har skolan.. Sa da vet ni lite vad vi har for oss. Det ar sa konstigt for hur mycket jag an forklarar vad vi gor osv sa kommer ni ju aldrig riktigt forsta hur det ar har i Tanzania. Man maste verkligen aka hit for att forsta. Och det hander ju ocksa sa mycket mer an det jag skriver har pa bloggen ocksa!

Hur som helst sa gillar jag Tabora. Det ar en mindre stad an Arusha vilket faktiskt ar skont! Nu ar jag for ovrigt helt aterstalld sa det ar skont! Jag trivs har borta nu nar man har vant sig lite vid allt det nya.

Oj, oj, tiden gar fort. Min tid har vid datorn ar slut nu! Som jag namnt tidigare ar det inte latt att fa tag pa datorer har i Arusha, sa det blir inte sa manga inlagg har (finns tyvarr inte msn har, sa vi far halla kontakten har pa bloggen).

Hoppas att allt ar bra med er alla! Saknar er! Puss och kram!

3 kommentarer:

  1. Hej Erika! Bussresan lät jobbig. Bra gjort att kunna sova på en trång skumpig buss!
    Jag hade absolut aldrig klarat av ett hotell rum med ödlor i taket och en toa med endast ett litet hål i golvet =) Men det måste vara jätte spännande att få vara med om en sån här resa! Jag måste komma och besöka dig när du kommer hem och få titta på bilder du tagit så får du berätta om allt!! Kram från Elin

    SvaraRadera
  2. Erika!
    Vilken resa du och de övriga beskriver på er gemensamma blogg. Det måste ha varit väldigt jobbigt! Dessutom skulle jag nog också tycka att det vore jobbigt att ha ödlor springande i rummet m.m. Jag tycker du/ni är duktiga/tuffa, och andra sidan har ni väl inget val. Jag förstår det ändå som att du trivs och tack och lov mår bra nu. Toppen!
    Det måste vara en upplevelse utöver det vanliga - allt det ni får uppleva! Vilka minnen du kommer att ha från din resa!
    Peter har kommit hem från sin skidresa. Mycket strul med trasig buss och bussbyten gjorde att de kom hem i morse istället för igår kväll.
    Annars hade han haft det jättebra! Han skickade några bilder från deras dagar i backarna. Fantastisk natur!
    En liten fråga: När ni ska vidare 100 mil ytterligare med buss - åker ni det också i ett sträck, utan att stanna över någonstans för natten?

    Hej Erika!
    Jag har med stort intresse läst allt du har skrivit och berättat. Vilka intryck och vad lärorikt för dig! Ni får verkligen komma människorna in på livet och leva lite grann som dom gör. Något som jag har svårt att tro man kan eller ha möjlighet att göra som "vanlig" turist.
    Jag är glad att du kom över magont och illamåendet och att du nu är frisk. Det hade ju inte varit så roligt att åka buss så länge och under dom förhållandena med sjukdom i kroppen.
    Ser verkligen fram emot varje berättelse du skickar och det ska bli spännande när du kommer hem och visar bilder och berättar allt du varit med om. Längtar efter dig!
    Så en tråkig nyhet. Min moster Ingrid dog förra veckan och på torsdag åker jag till Värmland på begravning. Vet inte om du kommer ihåg henne, men hon bodde i Karlanda där jag tillbringade större delen av mina sommarlov och helger när jag var barn.
    Annars är allt bra och du, var rädd om dig!

    Stor kram från mamma och pappsen!!


    Hälsa Eva!

    SvaraRadera
  3. Ja visst har jag ett fint leende :)
    Men jobbigt att i en buss som skumpar och i den värmen!! Hur klarade du det?? Du brukar ju bli åksjuk :) Skönt att höra att du mår bra också, då brukar allt kännas mycket bättre! Är det någon annan i klassen som blivit dålig?

    Måste ju fråga hur det går med bonnbrännan?:)

    Ha det superbra!! Stor kram från mig

    SvaraRadera